Det som bara inte fick hända hände.

Tar igen mig efter en helg med känslor.. Det är en spak pipen som ligger å gosar efter att ha varit lösspringande i Umeå i ett dygn. Peder hade skjutsat ner pipen till Umeå för att lämnat honom där på pov,hos en tjej och hennes kille.  Det var ett tungt beslut jag tagit , att han skulle behöva att nytt hem, då min sjukdom  bara blir värre, och att man ännu inte får bukt med den.

Men Pipen kommer loss på nåt vänster från sitt halsband när de är ute på  på kvällsprommenad första kvällen. vi får veta det dagen efter  vid halvfyra fyra tiden på kvällen då de skärrade först nu tagit mod till sig och ringt till mig för att berätta..  De hade varit uppe jättelänge under  fredagsnatten natten och letat honom och ringt polisen På dagen hade de med hjälp av folk som tipsat vars han befann sig hittat honom flera gånger men inte lyckats få in honom, rädd som han är. Var ju bara otur att detta skulle hända första kvällen, då han inte ännu hunnit vänja sig vid dem. Efter att vi fått veta beger vi oss i panik till Umeå för att fösöka i blindo hitta honom. Men efter flera timmars letande och ropande i kallblåsten ger vi upp  och får lov att sova över hos de som skulle ha haft honom på prov. för att om han lyckas hålla sig vid liv fotsätta under morgondagen. Jag mår då jättedåligt, med tanken på att han är där ute och har varit ute ett helt dygn, någonstans stressad och stelfrysen VAr nästan så man hade hoppats att om inte han hade tagits om hand av någon hade blivit påkörd, snabbt så han inte kände något.

Men när jag sitter i soffan får jag en känsla och ber Peder hämta min telefon ur fickan, kort därefter ringer polisen och säger att en hund de tror är våran har Plockats upp av en mor och dotter  vid lassarettet (NUS) väldigt långt ifrån där han först kommit loss.  Detta är vid 9-10 tiden på kvällen och vi blir kopplade till dem som plockat upp honom, och på så vi kan  vi då då guida dem till oss.  Och visst var det pipen. Det hemska trycket försvann då från mitt bröst. Hunden  var  vid det här laget nästan som en döing,väldigt spak och han mådde då inte nå vidare. Beslutet togs då av båda parter att det var bäst att han kom hem igen.  ialllafall för nu. Han spydde under natten och söndagen var han lite bättre men ändå spak. har smörjt in hans tassar då han slickar på dem rätt ofta, gissar att han frysit om dem rätt mycke. Idag måndag mår han tack och lov jättebra, men helgen har ändå tagit på honom. Tänk er denna lilla hund, van att vara på landet och komma bort i storstaden umeå.

 Kan bara tänka mig hur stressad han måste ha varit. Får se hur det blir framöver, men just nu känner jag att jag vill rå om honom ett tag till.

 Får hoppas att jag får bukt på min sjukdom någon gång och att man slipper känna av den  så intensivt hela tiden..


Kommentarer
Postat av: Lina

Men ååh, lilla pipen!! :( Vad hemskt att du kanske måste lämna bort honom! Hoppas att han mår bättre snart (och du med). Ni får passa på att gosa lite extra!

2011-02-01 @ 20:32:54
URL: http://lina-marie.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0