Nya tag
Än fast jag inte mår bra,så taggar jag inför ikväll då det bär iväg ner till stockholm för att åka kryssning med cinderella och Whees nationals Winter. Ska ändå bli skoj att få göra nå annat, och ska försöka ha så kul jag kan.
Har proppat i mig en massa kortissontabletter efter läkarens direktiv, i hopp om att jag ska bli lite rörligare och ha lite mindre ont. Kommer se ut som grodan boll, men nu känns det bara som jag ger fan i om det blir så, bara jag mår bättre.
Kramar på er alla
Återkommer senare med bilder om jag kommer ihåg att få med mig kameran.
.
Något att se fram emot, men ändå inte.
Det är wheels nationals winter det handlar om,riktig raggarkryssnign det vill säga.
Ska bli så skoj. Bara synd att jag har ont till förbannelse, måtte jag bara få nån hjälp innan dess. Det är inte säkert för jag har en cysta under armen som måste läka först. Annars får jag ingen medicin. Å JAg börjar bli så less på den här sjukdommen nu, det är aldrig bra tamefasiken.. Snart vet jag inte vad jag gör. Jag brukar vara en possitiv människa, men nu känns allt så himla meningslöst. För den korta stunden jag är bra i kroppen har det ALLTID varit något annat jag fått, som biverkning av medicinerna. Nä urs vette fan om jag ser ljuset i tunneln nån stans faktiskt längre. Nu får de fasiken komma på något som hjälper snart. Kan ju inte ens sköta mig själv, utan behöver egentligen en personlig assistent. Min kurator på Lassarettet, frågade mig om hon skulle försöka fixa en sådan. för just nu är det ju Peder och mamma som tar hand om mig. Och känns ju ju inte rätt. Men jag vill inte ha en personlig assistent, vill inte känna mig sjuk. VARFÖR!! har ju så mycket jag vill göra.
Nu när man är hemma själv i huset är det riktigt jobbigt, man måste ju elda och innan jag har tagit mig dit in, kan knappt hålla i ett vattenglas, hur fasiken känns det itne att hålla i en veklapp och styra den in i pannan, det är ett straff. Sen blir det inte bättre för att man har försäkringskassan som har motarbetat en i två år.Trots Alla läkarintyg och provsvar. liksom 230 i snabbsänka, är man frisk då tycker ni? Inte konstigt att min läkare ör så förbannad på FK och tycker att de motarbetar sjukvården. Ja nu har det ju äntligen börjat fatta något. Men nu ska det ju på engång börja prata om att rehabilitera mig, till att kunna arbeta fulltid . ????? Hur fan tänker de egentligen. Jag kan inte gå utan att jag håller på att plågas ihjäl av smärta, kan inte sitta still en längra stiund. sätta mig på toan, är en plåga, men att ta sig upp är ännu värre, kan inte tugga mat, kan itne, hålla i saker, kan inte ens ligga i sängen på något sätt som är bekvämt, utan måste hela tiden byta ställning, problemet är bara att jag har så förbannat ont att musklerna inte ens orkar jobba., mm. Det är inte bara att man måste axeptera att man har det så här, och att det är en livslång sjukdom, nä då ska man samtidigt stå och behöva Försvara sig, fast man inte ens orkar ta hand om sig själv i vardagen. Nä vad är det för värld vi lever i. Fy fan.- Lider med alla sjuka där ute. Det är ju inte så att jag inte har arbetat heller. Jag har haft sjukdommen i fem år, och arbetat än då fast jag höll på att dö av smärta, och läkarna sa åt mig att sluta. Så inte fan beror det på att jag inte vill arbeta. JAg skulle göra allt för att kunna göra det igen. Inte fan är det kul att sitta hemma och inte ens orka med sina fritidsintressen längre. tack vare att jag jobbade när jag var sjuk, så har jag nu fått lida för det. Då sjukdommen idag är helt outhärdlig. Jag har dessutom försökt rehabilitera mig med träning. vattengympa i varmvattenbassäng, pilates, men det är inget som funkar längra då kroppen bara är inflammerad, och det förvärrar saken. JAg var ju aktiv innan jag fick sjukdommen också, Sprang mycket, hade just tagit mig tillbaka från ett liv då jag var rätt deprimerad, mådde som en kung gjorde jag för ett kort tag. Och då kom detta som en fet smäll i ansiktet. Men jag lever på hoppet det är det enda jag känner, och mina nära. FÖr jag vet inte hur länge till jag orkar av den här skiten om jag ska vara Ärlig. Inte när det är så intensivt. Har fått ge bort mina katter, och Snart måste jag även Hitta ett nytt hem igen åt min lilla pip. för att jag helt enkelt inte klarar av dem själv, och det är inte meningen att någon annan ska behöva göra det åt mig. Känns som man håller på att förlora Vänner också pga att man inte Orkar umgås så mycket som man skulle ha velat. Samtidigt känns det väl som att det är just det man behöver för att inte bli så deprimerad. Men man vill ju inte prata om sjukdommen hela tiden och jag känner att jag inte längre har orken att vara mig själv längre. Tycker jag har blivit en enorm tråkig människa och jag gillar det inte.
Nä urs detta blev ett väldigt deprimerande inlägg, men nu har jag iallafall fått skriva av mig vad jag känner.
Det som bara inte fick hända hände.
Tar igen mig efter en helg med känslor.. Det är en spak pipen som ligger å gosar efter att ha varit lösspringande i Umeå i ett dygn. Peder hade skjutsat ner pipen till Umeå för att lämnat honom där på pov,hos en tjej och hennes kille. Det var ett tungt beslut jag tagit , att han skulle behöva att nytt hem, då min sjukdom bara blir värre, och att man ännu inte får bukt med den.
Men Pipen kommer loss på nåt vänster från sitt halsband när de är ute på på kvällsprommenad första kvällen. vi får veta det dagen efter vid halvfyra fyra tiden på kvällen då de skärrade först nu tagit mod till sig och ringt till mig för att berätta.. De hade varit uppe jättelänge under fredagsnatten natten och letat honom och ringt polisen På dagen hade de med hjälp av folk som tipsat vars han befann sig hittat honom flera gånger men inte lyckats få in honom, rädd som han är. Var ju bara otur att detta skulle hända första kvällen, då han inte ännu hunnit vänja sig vid dem. Efter att vi fått veta beger vi oss i panik till Umeå för att fösöka i blindo hitta honom. Men efter flera timmars letande och ropande i kallblåsten ger vi upp och får lov att sova över hos de som skulle ha haft honom på prov. för att om han lyckas hålla sig vid liv fotsätta under morgondagen. Jag mår då jättedåligt, med tanken på att han är där ute och har varit ute ett helt dygn, någonstans stressad och stelfrysen VAr nästan så man hade hoppats att om inte han hade tagits om hand av någon hade blivit påkörd, snabbt så han inte kände något.
Men när jag sitter i soffan får jag en känsla och ber Peder hämta min telefon ur fickan, kort därefter ringer polisen och säger att en hund de tror är våran har Plockats upp av en mor och dotter vid lassarettet (NUS) väldigt långt ifrån där han först kommit loss. Detta är vid 9-10 tiden på kvällen och vi blir kopplade till dem som plockat upp honom, och på så vi kan vi då då guida dem till oss. Och visst var det pipen. Det hemska trycket försvann då från mitt bröst. Hunden var vid det här laget nästan som en döing,väldigt spak och han mådde då inte nå vidare. Beslutet togs då av båda parter att det var bäst att han kom hem igen. ialllafall för nu. Han spydde under natten och söndagen var han lite bättre men ändå spak. har smörjt in hans tassar då han slickar på dem rätt ofta, gissar att han frysit om dem rätt mycke. Idag måndag mår han tack och lov jättebra, men helgen har ändå tagit på honom. Tänk er denna lilla hund, van att vara på landet och komma bort i storstaden umeå.
Kan bara tänka mig hur stressad han måste ha varit. Får se hur det blir framöver, men just nu känner jag att jag vill rå om honom ett tag till.
Får hoppas att jag får bukt på min sjukdom någon gång och att man slipper känna av den så intensivt hela tiden..
förändringarnas år
kallar jag det här året lite "poetiskt" har bestämt mig för att detta året ska bli ett friskt år för mig, och ställer jag in mig på det så kanske det slår in. possitiva tankar.
Har även gjort lite förändringar ganska snabbt nu på sistonde. ganska drastiska förändringar kommer även att ske inom en snar framtid.
Kommer säkert att må dåligt ett tag av det, men jag vet att det är bäst så och att jag kommer må bättre av det i fortsättningen.
Så det är något jag tänkt på länge men inte orkat ta tag i. MEn nu är det slut med det.
Önskar alla jag känner ett superhärligt år med mycke glädje.
En lyckad alhelgonahelg och 30årsfest
Jag klädde ut mig till flugsvamp och jag och mamma sydde hatten min igår morse.
så här vacker var jag
Jag målade min lillebror till en Zombie och han blev riktigt vacker trots att det var urusla ansiktsfärger
här är bilder på honom. droppade fakeblod så det rann ner för hans sidor och i håret där han hade ajaj :)
och här en bild på honom och hans "pimpkompis" målade inte anders handflator då han bara skulle kleta ut det på allt.
åsså 30 åringen själv, en enormt sexig och välutrustad borat =) hahaha
Peder hade bara ett affrokrull i brist på tid =) men egentligen behövde han inte den för han ser ungefär ut så där nu utan peruken;P hahha måste klippa honom snart.
Vi åt gomat på klubben med familj och respektives senare på kvällen kom resten av folket, det blev inte så mycke fotande då dock, Men många utklädda skönheter var vi. . Efter det bar det iväg på hotellet där det roliga fortsatte, Stefan vann pris på Hotellet senare också, ett spapresentkort.
Idag mår man som man förtjänar, men det var värt det.
Vila i frid
vila i frid JP
Du sitter förmodligen och sprider din glädje och charm på en helt annan plats just nu.
Yes!
Spisen är rätt sleten och hällen är repig. Det var den även när vi flyttade in. och kyl/frysen Är gammal!!!! Det bildas en massa is i kylen, hela tiden, Även fast man avfrostat som man ska.
Jäkla skit.
5 års Jubileum
Man fick ta med sig sin egen mat Hemifrån och Peder hade lagat Tacopaj under min ledning (duktig ponke) Den var supergod! Vi åt, det var lottdragning, det bjöds på Liveband och festades hela kvällen lång. Några av oss spelade Fotbollspel och Kastade pil. Riktigt skojigt hade vi. Vi for dock hem tidigare nyktra och glada. Får ju inte dricka pga medicinerna, men det gör mig inget. är väl ett halvår mellan gångerna för mig och jag är inte så jätteförtjust i att dricka. Får ju inte så många Tilfällen till att vara ute och festa heller, då jag är dålig i kroppen jämt.
Dessutom kan man faktiskt festa nykter och ha kul ändå. Men Nu har det gått Två veckor och jag har inte bllivit dålig i kroppen än WOHO!!! rekord. iallfall på det senaste halvåret. snacka om att man njuter varenda sekund!
MIN OUTFIT IGÅR:
Röstdagen.
En av många anlednignar till att jag (röd)star är ju mitt sjukdomstillstånd. Jag kommer ju inte precis bli friskare för att jag Inte får pengar att röra mig med. eller säker på att jag får pengar överhuvudtaget!!! DE sjuka lider tillräckligt.
Vill vara säker på att jag klarar Ekonomin om jag nu aldrig blir bättre . Dessutom tror jag inte De arbetslösa får fler jobb bara för att de får mindre pengar att röra sig med, medans de är arbetslösa. ( som de får med Alliansens politik. Det är ingen DRIVKRAFT! snarare tvärtom. De är för fasiken Inhumant!!! och laddat för deprission.
JAJA ska inte skriva alla anledningar till varför socialdemokraterna får min röst, men Iallfall så håller jag med
De rödgröna i fler frågor än De blåa ( DE som är vesentliga i mitt tycke) så därför får de min röst.
vackert och samtidigt skrämmande
konstintresserad som jag är, så satt jag en dag och kollade runt på målningar på tradera.
då hittade jag en dag dessa två skönheter hos säljaren painting2love
Vädigt vackra men samtidigt skrämmande.
Loppis.
Så nu har jag passat på att bli av med en massa saker. Men det kompenserade jag med att plocka hem en massa från mamma med ;P bla en massa tyger och nåt barnklädesplagg. man vet ju aldrig ;P
Ska sy en massa jocks hade jag tänkt.
Jaha nu är man där igen
känns bättre
nu känner jag mig faktiskt lite bättre, det får vara färdiggrinat. tog bort mitt förra inlägg ingen ide om att bli påmind om en dålig stund. Nu verkar det som det fina vädret har kommit hit till Norrland också, och det kan jag ju glädja mig åt.
ny klänning
men fin var den.
Fallirallerej
Pipen måste ha pinkat i trappen, för igår gick en viss ovetande pallan upp för den. Slirade omkull och tog emot sig med armbågen rätt i trappkanten. Det gjorde ONT!!!!!!!!!! fick ligga kvar där i pisset ett tag för att hindra mig från att spy. fick en sån här - jag dör känsla. Den andra armbågen är inflamerad utav reumatismet, så jag har Ajaj i båda mina armbågar idag. Men ändå en jäkla tur att jag inte landade på den inflamerade, för då hade jag dött på riktigt. =)
längtar till Power meet
I år ska vi åka ner med nästan hela raggagrgänget till västerås. Det ska bli så kul, för då får jag även träffa min syster och hennes barn. Har inte träffat henne sen förra sommaren då det var dop, så det ska bli roligt.
Får se om det även blir någon form av möhippa för mamsen då också, eller om vi sparar det tills vi kommer hem. Men finns nog mer att hitta på där nere, så det skulle ju vara perfekt, så syster också kan vara med.
Nu i helgen blir det cuising till Åmsele också, detta är en tradition, som jag vart med på sen jag var 11, så jag måste bara åka med. Fast då var det lossmen vi åkte till. I år hade vi tänkt skippa att åka in till själva flygrakan i Åmsele, som är själva slutdestinationen. Istället hade vi tänkt vända och cruisa vidare. Möjligtvis tillbaka till enebacken som är ett av stoppen på resan, för att grilla och umgås.
Skoj ska de bli.
bröllop igen.
Men denna gången är det mamsen som ska gifta sig med sin Ola.
Den 15 juli är det dags.
De ska inte gifta sig i kyrka, utan ute i deras trädgård.
Jag och syster har fått äran att arangera allt runt om kring.
Har redan börjat planera.
Dukningen är färdig i min skalle.
Sen måste vi bestämma meny och sådär typ allt som har med brölloppet att göra.
de ville ha en liten tillställning med familjen barn och respektive, kanske vänner också, men det lär bli ganska många bara det. 30- 40 stycken har jag räknat ut att det blir ungefär.
sedan måste vi planera möhippa också. Funderar på att hitta på något spännande under tiden vi ska ner till västerås på big meet, så att syster kan vara med på den.
